Vi hade en vacker pose för vår andra modellstudie, 4 veckor, men den var mycket svårare än den förra. Jag kämpade väldigt mycket med gesten och proportionerna, men i slutändan tycker jag om resultatet:

Dessvärre tog jag inga foton under de första två veckorna, däremot är ”spökena” som vi kallar de utsuddade linjer som inte helt vill gå bort ur papperet, ganska tydliga. Delvis berodde det på att jag i början använde ett för mjukt kol till den typ av papper jag hade (ett handgjort Roma istället för Canson som vi vanligen använder), men det var också väldigt många linjer som var väldigt mycket fel under en lång tid, och därav mycket suddande (och frustration!). Men otroligt nog gick den urusla starten att vända om till slut, och spökena får påminna mig om att allting går! Här är en bild från ett par veckor in, då jag börjat få grepp om den nedre delen av figuren:

Innan jag började på den stora kolteckningen gjorde jag en endagarskiss i blyerts i storlek A3 ungefär. Länge kändes den mycket bättre än kolteckningen, trots att huvudet var alldeles för stort.

På måndag börjar vi på vår tredje modellstudie!