Här kommer en resumé av mina tretton veckor med Nike (tog ett foto varje torsdag):

      

Och den färdiga teckningen:

Storleken är ungefär 70×120 cm och jag har tecknat den i kol och krita på handfärgat papper.

En snabbsammanfattning låter såhär:

Linjer, vinklar, vingen,
för tjock, för smal, vingen,
för lång, för kort, vingen,
justera justera justera,
bakgrund, bakgrund, bakgrund,
volym, ljus, ljusare,
bakgrund mörkare,
detaljer, detaljer,
bakgrund mörkare,
form, detaljer, textur,
textur, textur, signatur.

Första veckan såg min setup ut såhär:

Spotligthen fick jag sedan ta bort eftersom det ljuset skapade en alldeles för bred valörskala, så andra veckan fick jag börja om med teckningen igen. Resten av tiden såg det ut såhär:

Jag ville betrakta skulpturen underifrån så jag ställde henne högt upp och stod ganska nära för att betrakta henne, vilket innebar en del svårigheter. Eftersom jag stod för nära var det alldeles för lätt att se för mycket detaljer, vilket lätt kan göra en blind för de övergripande proportionerna, och eftersom det var en så pass stor höjdskillnad mellan skulpturen och mitt papper behövde ögat färdas längre, vilket innebar att det var svårt att göra snabba jämförelser. Men bland det som tog mest tid var bakgrunden, som jag lade in i ungefär åtta lager av små små noga inlagda streck, vilket blev fint med var väldigt tidskrävande. Två gånger var jag tvungen att mörka ner den ytterligare, och sammanlagt har jag lagt ner över 50 timmar enbart på bakgrunden. En utmaning på slutet var att få rätt textur i teckningen, först fick den en alldeles för plastig look, och det tog ett par veckor för att få den att se mer ut som gips. Och det får jag öva mer på nästa termin, då jag börjar måla i olja! Till att börja med ännu fler gipsskulpturer, i grisaille (svart, vitt och rå umbra).

Bjuder slutligen på en bild av originalet i Louvren: